Modebloggarna och kritiken

Grafik från Nöjesguidens sajt.

Grafik från Nöjesguidens sajt.

En intressant text skriven av Parisa på Nöjesguiden tar upp det som jag tagit upp tidigare i den här bloggen – modebloggarnas brist på kritik. Det bästa med texten är självklart det svarta på vita, Parisa har räknat antalet kritiska inlägg i tre stora modebloggar under tre månader och resultatet ser ni ovan.

Även parallellerna till litteratur- och filmrecensioner är intressanta om än inte så nya, och det är lätt att dra den parallellen lite för långt. De som skickar böcker till recensenter på tidningarna är självklart medvetna om att de kommer att bli kritiserade, det är en del av spelet, men pr-värdet i att bokomslaget syns i Aftonbladet, Amelia eller DN är stort nog för att risken  ska vara värd att ta. Den typen av recensionsfunktion finns ju inte riktigt i modebranschen – catwalkvisningar undantaget. Inom skönhetsbranschen finns den däremot, även om de flesta magasin (tyvärr) är för beroende av skönhetsannonsörernas pengar för att våga totalsåga något i produkttester. Den sämsta produkten får alltså sällan 1 i betyg, utan kanske 3.

Men åter till Parisas text. Självklart kan man förvänta sig ett visst mått av kritiskt tänkande från de modebloggare som har en journalistroll. Problemet är framför allt, vilket också Parisa nämner, att modebranschen är så pass liten att alla blir kompisar med alla, och det är svårt att såga en kollektion från den supergulliga designtjejen som man har så trevligt med privat. För visst förekommer det att plagg skickas till modebloggare, men kanske inte i den utsträckning många tror skulle jag säga. De allra flesta modebloggare köper sina kläder (förvisso på utförsäljningar eller med just kompisrabatt), men det handlar ju inte om att det rasar in Chanelväskor på löpande band direkt. Jag tror inte att bristen på kritik mot kedjorna handlar om vad som ligger i goodiebagen från pressvisningen – i alla fall inte i första hand.

Inte heller kan vi kräva kritik för kritikens skull. På samma sätt som man inte ska hylla något för hyllandets skull så kan man inte leta fel bara för att man känner att man måste vara en kritisk röst. Däremot kan ju modebloggarnas inflytande faktiskt leda till bra saker – som att vissa favoritplagg återkommer i produktion (kanske), som att dålig kvalitet uppmärksammas. Kanske bör modebloggarna framför allt kritisera sådant som gynnar alla? Bättre produktionsvillkor, hållbarhet, miljövänliga val, vettig prissättning, storleksutbud, ideal som marknadsförs i kampanjer? Det är ju trots allt inte designen i första hand som behöver kritiseras, för det är ju en fråga om tycke och smak och det som inte blir lyckat säljer ju inte – vilket borde vara straff nog. Snygg design som faller sönder i första tvätten, inte finns i större storlekar än medium, kostar skjortan fast det är polyester och tillverkas av barnarbetare däremot…

Uppdatering:

Fler skriver om Parisas text, läs Karolina och Michaela och Lisa och Daniel.

Uppdatering 2:

Sofi gör det smarta och kommenterar debatten genom att fråga läsarna om de överhuvudtaget vill ha mer kritik i hennes blogg. Svaret bland kommentarerna får nog sägas vara ett enhälligt nej.

One response to “Modebloggarna och kritiken

  1. Kanske inte mer kritik, men mer granskning tycker i alla fall jag.
    Mer djup än bara dagens outfit och senaste jeansen från Acne. Mode är ju så mycket mer – samhällshistoria, kultur, estetik, personligt uttryck – och det är Karolina Skande bättre på att visa än Kling och Fahrman.
    Bäst på det är annars Agnes på Rodeo och Susanne Ljung.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s