Rasism i Interview väcker kritik i bloggvärlden

Daria Werbowy i Interview magazine. (Vilka de andra modellerna är får vi inte veta.)

Daria Werbowy i Interview magazine. (Vilka de andra modellerna är får vi inte veta.)

Precis när modebloggarna kritiseras för att inte ha något kritiskt öga alls, så blossar två ytterst kritiska debatter upp – i just bloggar. Förvisso främst i den internationella bloggosfären, men genom the power of länkning har den spridit sig även hit.

Och vad handlar alltihop om då? Jo, den ena debatten rör Interview magazine som har publicerat en modestory med rubriken Let’s Get Lost, som porträtterar Daria Werbowy som enda vita modell i en miljö som uppfattas som ”typiskt svart” (se ovan och fler bilder hos Agnes). En het, exotisk, sexuell klubb alltså – såna ”finns” ju inte i en vit värld för vi är ju…pryda?

Kritiken handlar först och främst om rasism, om att det är för övertydligt att Daria är stjärnan och att de andra modellerna blir ”blaccessories”. Jag skriver inte under helt och hållet på det, för precis som Daniel påpekar framställs inte de svarta modellerna som dumma eller onda eller något annat negativt – de är tvärtom lika vackra och åtråvärda och välstylade de. Och är det någon som framställs som en smula undergiven är det snarare Daria. Däremot kan man ju ifrågasätta stereotypen förstås – den snygga vita kvinnan som ger sig in i det svarta ghettot och lever farligt, det blir klyschigt hur man än ser på det. Så väldigt estetiska bilder som bygger på en väldigt stereotyp idé om vad en framför allt vit publik uppfattar som exotiskt och spännande var min första åsikt, men sen läste jag att ingen av de andra modellerna fått bylines i tidningen – och DET tycker jag däremot är rasistiskt. Till och med accessoarer omnämns i modereportage, så varför inte människorna? Jag hade respekterat Interview så mycket mer om de listat samtliga modeller i bylinen, helst i bokstavsordning med Daria förhoppningsvis inte först (och hade hon kommit först hade jag listat modellerna efter efternamn istället – då hade hon garanterat inte hamnat först). Men jag kan inte riktigt döma ut hela reportaget som rasistiskt, för vari ligger i så fall rasismen? Den går väl i så fall åt båda håll eftersom Daria är lika stereotypt ”vit och snygg och out of place”. Jag köper inte riktigt Daniels resonemang om att det representerar en vådtäktsfantasi heller eftersom det både finns manliga och kvinnliga svarta modeller med. Bara män, visst, då hade jag hållit med Daniels resonemang:

För visst handlar de här bilderna väldigt mycket om fantasierna vi har kring en vit tjej som har sex med stora svarta män? Om att förirra sig ner på en klubb och bli objektifierad och dominerad av en råbarkad, sexistisk, musklig svart kille? Och kanske just känslan av att vara i centrum, den enda vita kvinnan, på piedestal.

Men eftersom det är så många kvinnor med – nej. Däremot skriver jag absolut under på Daniels avslutning:

Snarare skulle jag säga att bilderna gör just det där som modet nästan alltid gör när det är bra: håller upp en spegel och visar oss vad vi faktiskt tycker. I det här fallet, sättet vi exotiserar och sexualiserar den svarta kulturen på ställen som Jamaica.

Terry och Moss.

Terry och Moss.

Den andra debatten handlar om Terry Richardsons mindre rumsrena rykte och huruvida det är rätt att låta honom vara modevärldens busfrö in the name of art. Unga Tavi säger ”no way” medan Daniel Björk inte försvarar Terry personligen men argumenterar att man inte kan sätta för hårt regelverk kring kreativitet eftersom det då riskerar att leda till sämre konst, samt att modevärlden alltid varit lite friare och öppnare för det som inte varit fullt ut accepterat i samhället – som homosexualitet på 1950-talet till exempel. Min åsikt? Att konst inte heller får bli en ursäkt för att kunna göra ”lite som man vill” med minderåriga modeller bara för att man har möjligheten, makten och positionen.

Det är klart att man inte kan sätta upp regler i svart och vitt om att omoral aldrig får vara ett motiv inom konsten, men det är en skillnad på att porträttera omoral eller brist på respekt eller samhällstabun och en annan sak att utnyttja sin ställning för att handla omoraliskt, respektlöst och i vissa fall brottsligt. Jag kan inte se varför en skicklig (om man nu gillar Terry – I don’t) fotograf inte skulle klara av att ta bra bilder om modellen behandlades med respekt under fotograferingen och kunde gå därifrån med själen i behåll. Slutresultatet – bilderna – kunde ju se likadana ut ändå – det som händer bakom kulisserna behöver ju inte vara en del av motivet. I själva verket vore personen i fråga väl en skickligare fotograf om han var en pärla och en gentleman att jobba med, men ändå kunde simulera övergrepp/sexuella tabun eller vad det nu är? (Men det är väl det som är problemet, att det som händer bakom kulisserna inte syns eller sprids om det handlar om tillräckligt stora namn och då uppfattas det inte som ett problem över huvud taget.) Läs också Sanna i frågan.

Summa summarum är modevärlden en tillräckligt utskälld och i många fall problematisk bransch som det är med magra modeller et cetera att jag inte ser någon anledning till att släta över ett uppenbart problem. Lös det och lägg fokus och kraft på att underhålla de vackra, kreativa och för all del de uppseendeväckande och provokativa bitarna av modevärlden istället. Summa summarum kan man väl också konstatera att det minsann kan vara riskabelt för en vit, snygg kvinna att umgås med somliga vita män också…

5 responses to “Rasism i Interview väcker kritik i bloggvärlden

  1. Väl skrivet.
    Ang Interview håller jag med om allt du säger.

    När det handlar om Terry blir det svårare. Jag förstår inte riktigt vad det är kritikerna vill. Ska han inte få vara fotograf? Ska något förbjudas och i så fall, vad? Så länge kvinnorna inte är minderåriga och under tvång så förstår jag inte riktigt resonemanget. Varenda modell som ställer upp på att posera för Terry vet väl om att bilderna är sexiga/porriga och att han själv ofta medverkar? Det känns lite som att frivilligt ställa upp i en porrfilm och sen gråta ut i tidningarna om att man förväntades ha sex framför kameran. Är porr ganska äckligt och är tjejerna som är med ofta ganska olyckliga? Javisst. Men ska porr förbjudas? Ska Terry förbjudas?

    • sofie: Tack!

      Visst kan man resonera att eftersom Terry är känd som lite av en snuskgubbe så är det bara att tacka nej om man nu inte vill hamna i en tveksam situation. Problemet är väl just att de ofta väldigt unga, oerfarna modellerna känner att de inte ”kan” tacka nej, eftersom Terry är ett så stort namn. Vilken nykläckt modell törs tacka nej till ett uppdrag som potentiellt kan bli en språngbräda i karriären? Och det är då jag tycker att ansvaret istället hamnar hos Terry, för han måste ju vara väl medveten om vilken makt han har och om han då utnyttjar den genom att tafsa, kränka eller vad det nu handlar om så gör han ju fel. Sedan är det en sak att han själv medverkar i bilder – då resulterar ju handlingarna ändå i den ”konst” som debatteras. Men när man läser anklagelserna mot honom tycker jag att det ofta handlar om att han beter sig på märkliga sätt (tampongincidenter och annat) mellan fotosessionerna, och det kan ju knappast räknas som en del av modelluppdraget.
      Nej, jag tycker inte Terry ska förbjudas (eller porr), däremot önskar jag att fler i maktposition fördömde honom istället för att försvara honom. Om han slutade få uppdrag av magasin etc på grund av hur han beter sig under plåtningarna skulle han ju förmodligen sluta med det och då behöver vi varken lagstifta eller polisanmäla. Självsanering är oftast det bästa tycker jag.

      Och ps, jag tycker inte riktigt att porrjämförelsen håller. Om man frivilligt ställer upp i en porrfilm måste man ju vara helt världsfrånvänd för att inte inse att man förväntas ha sex. Om man frivilligt ställer upp på en Terry-plåtning fattar man ju förmodligen att man förväntas vara lättklädd, och det kan man inte gnälla över. Men att däremot bli nermanövrerad på en soffa och uppmanad att röra vid fotografens penis tills han får utlösning är en annan sak – det resulterar inte i några bilder och alltså ingår det inte i ens uppdrag som modell. Alltså är det en form av övergrepp.

  2. ”Daria är stjärnan och att de andra modellerna blir ”blaccessories”.

    Om man vid knappt kan se skillnad pa bakgrund, bil, svart modell, och som du sjalv papekat, inte ger nagon av de svarta modellerna credits, vad ar de annat da an rekvista?

    ”Jag skriver inte under helt och hållet på det, för precis som Daniel påpekar framställs inte de svarta modellerna som dumma eller onda eller något annat negativt – de är tvärtom lika vackra och åtråvärda och välstylade de. Och är det någon som framställs som en smula undergiven är det snarare Daria. Däremot kan man ju ifrågasätta stereotypen förstås – den snygga vita kvinnan som ger sig in i det svarta ghettot och lever farligt, det blir klyschigt hur man än ser på det.”

    PRECIS. Problemet ar val att det ar CHOCKFULLT av stereotyper, och att stereotyper i sig ar negativa (aven de ”positiva”stereotyperna ”ah men svarta manniskor ar sa GLADA och sa DANSAR de sa bra!”). De svarta modellerna behover inte utmalas som onda djavular for att bilden ska visa en rasistisk stereotyp, bade av de svarta modellerna och av Daria.
    Och att slata over problematiken med ”ah men va KLYSCHIGT” kanns nedvarderande med tanke pa att rasism ar ett stort problem i varlden idag, och att vi INTE lever i nagotslags postracial society. Folk tror pa allvar att svarta manniskor ar mer dansanta, kroppsliga, virila, aggresiva, mindre intelligenta, ”once you go black…”, att vita kvinnor som varit med svarta man ”besudlats” eller pa nagotvis ”forstorts” av den mytiska Big Black C**k. Rasismen lever och har halsan (se dar, en klyscha!) och att det ska kritiseras aven i modejobb ar en sjalvklarhet!

    • Julia: Det är inte mina ord att de svarta modellerna ses som blaccessories, utan det är alltså kritik från annat håll som riktats mot den här bildserien – för förtydligandets skull. Jag tycker inte heller att det är svårt att se skillnad på svarta modeller och bakgrund/bilar – tvärtom dras mina ögon också till dem. Men självklart är tanken att blicken först ska landa på Daria, och det gör den förstås också. (Vilket i sig är ett otrevligt upplägg för ett gruppfoto naturligtvis.)

      Jag håller med dig helt och fullt om att rasism i allra högsta grad existerar fortfarande, och att det ska bekämpas på alla fronter. Jag håller också med om att det finns rasrelaterade stereotyper, såväl positiva som negativa. Och negativa stereotyper, som hälften av de du räknar upp (att svarta människor är aggressiva, mindre intelligenta osv) blir ju per definition rasism.
      Däremot tycker jag fortfarande att den här bildserien är ”positivt” stereotyp snarare än negativt/rasistisk. Det blir lite ordvrängande här, men jag tycker man devalverar ordet rasism om även positiva egenskaper (”ah men svarta människor är så glada och så dansar de så bra”) ska stämplas som rasistiska. Det finns även rasism mot vita i världen, men det vore bisarrt om jag skulle åberopa rasism varje gång vita människor utmålas som välutbildade, rika etc.
      Jag tycker inte att stereotyper/stereotypiska egenskaper är något positivt överhuvudtaget, men däremot tycker jag ordet rasism ska vara förbehållet situationer där en ras utpekas som underlägsen/dummare/mindre värd än en annan så att kampen fokuseras på de stora problemen. (På samma sätt som jag tycker feministkampen ska fokusera på de stora frågorna, som lika lön för lika arbete osv.) Den dag vi utplånat de problemen (eh…) kan vi absolut lägga krut även på att bekämpa positiva stereotyper, men tills vidare tycker jag vi ska choose our battles.

      Däremot är det förstås så att om du (och andra, bevisligen) upplever just den här bildserien som rasistisk så finns det ett problem även om till exempel jag bara tycker att den är trött och klyschig, och det är något som ansvarig redaktör borde bemöta.

  3. Jag trånar ofta över Terrys fotokonst, men i övrigt tycker jag att han verkar vara ett lika stort äckelpervo som Roman Polanski. Snedvridet att konsten och kreativiteten får fungera som undanflykt i sexualmoraliska frågor. Halva Hollywood protesterade tex för att Polanski skulle släppas fri från våldtäcktsdomen på en minderårig flicka. Han var ju trots allt ett sällsynt kreativt geni, och tydligen rättfärdigar det ett sexualbrott!

    Love your book, by the way🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s