Category Archives: Modebloggskuriosa

Detta har hänt

Hösten svepte förbi i rask takt och den här bloggen har ”vilat” lite. Läge för en kort resumé kanske?

Apropå tonåringar som bloggar

Lourdes, 13 år.

Lourdes, 13 år.

Säg hej till Lourdes, dotter till Madonna:

Helluuur thurrrr, I’m Lola and this is my first blog entry so it’s kind of like ummmm….I’m just going to use this blog entry to tell y’all a little bit about myself. I’m 13 and I’ll be 14 in October, so I can’t wait for that because I am FINALLY allowed to dye my hair… THANK YOU MOTHER!! My favvvv color is black (just because it goes with everything) and my least favorite color is brown (because it resembles the color of something QUITE gross).

I am totally obsessivo about 80’s shorts… You know the kind that makes your butt look kinda big, with a grunge-looking shirt tucked in. It’s kinda nerdy but I love it. And the 80’s are another huge obsession of mine, which is totally amazingly awesome because Material Girl…HELLO! It’s like 80’s themed, which pretty much rocks, so yeah. I’m still in love with brogues or as some people call them “oxford shoes”. I haven’t found a good sandal so I’m on like a search right now.

Min kollega på ELLE-redaktionen tvivlar på att Lourdes skriver själv, utan att hon snarare pratar ihop ett inlägg som någon (som kan stava till sufficient) skriver ner, med extra utropstecken och allt. Fast, kanske inte. Det finns ju faktiskt tonåringar som kan stava också.

Vad tror ni?

Bloggpynt

Tavi Gevinson. Foto från POP.

Tavi Gevinson. Foto från POP.

Nu kommer sommaren, vilket betyder modebloggstorka. I butikerna hänger reaslamsorna och dinglar från repiga hängare, modetjejerna konverterar från normal, stilsäker look till ”semestergarderob” – det vill säga allt som aldrig skulle falla i smaken övriga tio månader om året – och inget HÄNDER liksom.

Nästa stora modehändelse, om man bortser från pseudoeventen som alla musikfestivaler utgör (hej krystad festivallook), är Fashionweek by Berns 16-18 augusti. Då vankas frontrowbiljetter till Stockholms främsta modebloggare innan de fyra internationella fashion weeks drar igång (där svenska modebloggare har intet att hämta, men damen ovan – tonåriga Tavi – säkert flygs in till åtminstone Louis Vuitton).

Under tiden kan vi läsa lite om den ständiga storleksdebatten som aldrig verkar ta slut. Ett axplock av nyheter på den fronten:

Chrystal Renn är trött på begreppet plus-size och säger att ingen i den verkliga världen säger så.

Americal Apparel styr vem som klär sig i vad genom att inte tillverka vissa plagg i större storlekar än 6.

Brittiska Top Model-domaren Julien McDonald vill bara ha smala modeller – för att inte göra plussize-tjejerna ledsna?

Urban Outfitters slutar sälja sin Eat Less-t-shirt online, men i butikerna hänger den kvar.

Kreativa modebloggare

Fantastisk animation av franska modebloggerskan The Cherry Blossom Girl.

Fantastisk animation av franska modebloggerskan The Cherry Blossom Girl. (Om den inte funkar, klicka på den.)

Om någon betvivlar på att det faktiskt ligger mycket jobb bakom framgångsrika modebloggare tycker jag att man ska studera gifen ovan. The Cherry Blossom Girl tar begreppet dagens outfit till nya verkshöjder.

Style.com listar stora ögonblick i modebloggshistorien

Saxat från Style.com.

Saxat från Style.com.

Style.com har fått en släng av nostagi och listar modebloggshistoriens största ögonblick. Intressant läsning! Roligast är historien om alla sura miner efter att tre äpplen höga Tavi burit en Stephen Jones-hatt på front row och därigenom skymt sikten för de viktiga modepersoner som satt bakom (bara det måste ju ha svidit…):

"Dudes, it's a hat."

"Dudes, it's a hat."

Bloggarna i finrummet

Saxat från Fotografiskas hemsida.

Saxat från Fotografiskas hemsida.

Kortis: Ikväll är det invigningsfest för Fotografiska museet och ett välmatat kalendarium raddar upp boksigneringar och föreläsningar på löpande band. Finkulturellt och kreddigt förstås – men en katt har smitit in bland hermelinerna. Ett seminarium om hur man tar bättre bilder till bloggen av Emma Svensson. Smart av Fotografiska!

Rasism i Interview väcker kritik i bloggvärlden

Daria Werbowy i Interview magazine. (Vilka de andra modellerna är får vi inte veta.)

Daria Werbowy i Interview magazine. (Vilka de andra modellerna är får vi inte veta.)

Precis när modebloggarna kritiseras för att inte ha något kritiskt öga alls, så blossar två ytterst kritiska debatter upp – i just bloggar. Förvisso främst i den internationella bloggosfären, men genom the power of länkning har den spridit sig även hit.

Och vad handlar alltihop om då? Jo, den ena debatten rör Interview magazine som har publicerat en modestory med rubriken Let’s Get Lost, som porträtterar Daria Werbowy som enda vita modell i en miljö som uppfattas som ”typiskt svart” (se ovan och fler bilder hos Agnes). En het, exotisk, sexuell klubb alltså – såna ”finns” ju inte i en vit värld för vi är ju…pryda?

Kritiken handlar först och främst om rasism, om att det är för övertydligt att Daria är stjärnan och att de andra modellerna blir ”blaccessories”. Jag skriver inte under helt och hållet på det, för precis som Daniel påpekar framställs inte de svarta modellerna som dumma eller onda eller något annat negativt – de är tvärtom lika vackra och åtråvärda och välstylade de. Och är det någon som framställs som en smula undergiven är det snarare Daria. Däremot kan man ju ifrågasätta stereotypen förstås – den snygga vita kvinnan som ger sig in i det svarta ghettot och lever farligt, det blir klyschigt hur man än ser på det. Så väldigt estetiska bilder som bygger på en väldigt stereotyp idé om vad en framför allt vit publik uppfattar som exotiskt och spännande var min första åsikt, men sen läste jag att ingen av de andra modellerna fått bylines i tidningen – och DET tycker jag däremot är rasistiskt. Till och med accessoarer omnämns i modereportage, så varför inte människorna? Jag hade respekterat Interview så mycket mer om de listat samtliga modeller i bylinen, helst i bokstavsordning med Daria förhoppningsvis inte först (och hade hon kommit först hade jag listat modellerna efter efternamn istället – då hade hon garanterat inte hamnat först). Men jag kan inte riktigt döma ut hela reportaget som rasistiskt, för vari ligger i så fall rasismen? Den går väl i så fall åt båda håll eftersom Daria är lika stereotypt ”vit och snygg och out of place”. Jag köper inte riktigt Daniels resonemang om att det representerar en vådtäktsfantasi heller eftersom det både finns manliga och kvinnliga svarta modeller med. Bara män, visst, då hade jag hållit med Daniels resonemang:

För visst handlar de här bilderna väldigt mycket om fantasierna vi har kring en vit tjej som har sex med stora svarta män? Om att förirra sig ner på en klubb och bli objektifierad och dominerad av en råbarkad, sexistisk, musklig svart kille? Och kanske just känslan av att vara i centrum, den enda vita kvinnan, på piedestal.

Men eftersom det är så många kvinnor med – nej. Däremot skriver jag absolut under på Daniels avslutning:

Snarare skulle jag säga att bilderna gör just det där som modet nästan alltid gör när det är bra: håller upp en spegel och visar oss vad vi faktiskt tycker. I det här fallet, sättet vi exotiserar och sexualiserar den svarta kulturen på ställen som Jamaica.

Terry och Moss.

Terry och Moss.

Den andra debatten handlar om Terry Richardsons mindre rumsrena rykte och huruvida det är rätt att låta honom vara modevärldens busfrö in the name of art. Unga Tavi säger ”no way” medan Daniel Björk inte försvarar Terry personligen men argumenterar att man inte kan sätta för hårt regelverk kring kreativitet eftersom det då riskerar att leda till sämre konst, samt att modevärlden alltid varit lite friare och öppnare för det som inte varit fullt ut accepterat i samhället – som homosexualitet på 1950-talet till exempel. Min åsikt? Att konst inte heller får bli en ursäkt för att kunna göra ”lite som man vill” med minderåriga modeller bara för att man har möjligheten, makten och positionen.

Det är klart att man inte kan sätta upp regler i svart och vitt om att omoral aldrig får vara ett motiv inom konsten, men det är en skillnad på att porträttera omoral eller brist på respekt eller samhällstabun och en annan sak att utnyttja sin ställning för att handla omoraliskt, respektlöst och i vissa fall brottsligt. Jag kan inte se varför en skicklig (om man nu gillar Terry – I don’t) fotograf inte skulle klara av att ta bra bilder om modellen behandlades med respekt under fotograferingen och kunde gå därifrån med själen i behåll. Slutresultatet – bilderna – kunde ju se likadana ut ändå – det som händer bakom kulisserna behöver ju inte vara en del av motivet. I själva verket vore personen i fråga väl en skickligare fotograf om han var en pärla och en gentleman att jobba med, men ändå kunde simulera övergrepp/sexuella tabun eller vad det nu är? (Men det är väl det som är problemet, att det som händer bakom kulisserna inte syns eller sprids om det handlar om tillräckligt stora namn och då uppfattas det inte som ett problem över huvud taget.) Läs också Sanna i frågan.

Summa summarum är modevärlden en tillräckligt utskälld och i många fall problematisk bransch som det är med magra modeller et cetera att jag inte ser någon anledning till att släta över ett uppenbart problem. Lös det och lägg fokus och kraft på att underhålla de vackra, kreativa och för all del de uppseendeväckande och provokativa bitarna av modevärlden istället. Summa summarum kan man väl också konstatera att det minsann kan vara riskabelt för en vit, snygg kvinna att umgås med somliga vita män också…