Tag Archives: Style.com

Style.com listar stora ögonblick i modebloggshistorien

Saxat från Style.com.

Saxat från Style.com.

Style.com har fått en släng av nostagi och listar modebloggshistoriens största ögonblick. Intressant läsning! Roligast är historien om alla sura miner efter att tre äpplen höga Tavi burit en Stephen Jones-hatt på front row och därigenom skymt sikten för de viktiga modepersoner som satt bakom (bara det måste ju ha svidit…):

"Dudes, it's a hat."

"Dudes, it's a hat."

Annonser

Alber Elbaz om modebloggarna

Alber Elbaz, chefsdesigner för Lanvin.

Alber Elbaz, chefsdesigner för Lanvin.

De flesta älskar Alber Elbaz. Han kan konsten att klä en kvinna och han har en estetik som tilltalar de flesta. Därför är det intressant att höra honom uttala sig hos Style.com bland annat om dagens skönhetsideal:

We are being accused that some models are anorexic, but we as fashion designers cannot be blamed, because you know, when I talk to women around the world, rich and poor and young and old and intellectual and not, what they want to be is skinny. You ask them, what is your dream? It’s to be skinny. That’s all they want … Me, as a designer that is not exactly skinny, all I want is comfortable clothes. All I want is beautiful. I mean, I like gray hair, I love wrinkles. But this is me.

För egen del gillar jag förstås också att han tycker till (och om) modebloggosfären:

I have to tell you, I love bloggers. And I’m not telling you that because I’m [trying to] bribe them. Every morning I wake up and I see the blogs. There is something very innocent. There is something very honest. You can say, OK, they didn’t have the experience of seeing things. But again it’s another medium. That’s their opinion and it’s interesting to see how politically incorrect they are. Of course, when they say, “Oh my God, I love it,” I’m extremely happy. And when they say, “Oh my God, it’s a piece of shit,” I hate it.

Att monsieur Elbaz är en intelligent man som är värd att lyssna till blir också väldigt uppenbart när han dels erkänner att han kollar försäljningssiffrorna varje morgon (”It’s not that I work on commission and I want to see how much I’m going to get tonight. It’s not about that. But I need to know if I’m doing something right.”) och att han inte strävar efter att vara cool (”I prefer being relevant to being cool, because if you’re cool, you’re also cold the next day. So it’s more about being relevant. The one thing that always scares me is to be like the Miss America of the moment, because next year there is a new Miss America.”).

Kan modebloggare kritisera?

De fyra senaste säsongerna av Balmain. Från vänster: v/s 09, f/v 09, v/s 10, f/v 10. Jag ser en uppenbar möjlighet att kritisera här.

De fyra senaste säsongerna av Balmain. Från vänster: v/s 09, f/v 09, v/s 10, f/v 10. Jag ser en uppenbar möjlighet att kritisera här.

En av de kanske främsta debatterna som verkligen rör modebloggare (och inte ”modebloggare”, utan de verkligt seriösa, modekunniga bloggarna) är huruvida de har något journalistiskt tänk. Kan de kritisera en bransch som de själva blivit (eller vill vara) en del av? Törs de såga en designer, eller är de för rädda att tappa det lilla fotfäste de fått i branschen?

Det här har diskuterats en del på sistone, bland annat gav en veckopanel i Dagens Media sedan Martin Schori anledning att skriva en debattartikel i frågan.

Men faktum är att jag tycker att det finns anledning att fråga sig om det verkligen är modebloggarna som ska bära ansvaret för att det saknas kritik? Amerikanska Style.com recenserar visningar med hjälp av bland andra Sarah Mower (”Decarnin’s short and tight paillette-smothered dresses kept the faith with the big-shouldered silhouette he’s made a signature for several seasons—actually, one too many.”), liksom Cathy Horyn (”I found Prada very disappointing tonight.”) och Suzy Menkes (”In her deft play on womanhood and seduction, Miuccia Prada has rarely put a foot wrong. But this time she took a tumble as obvious as the unfortunate model, whose figure, folding up like a pipe cleaner as she hit the concrete floor, made even the most seasoned fashionista squirm.”).

Men i Sverige är visningsrecensioner, av såväl svenska som utländska visningar, sorgligt sällsynta. Rodeo har med sin nya, ambitiösa webbsatsning börjat recensera i liten skala, vilket är ett stort steg framåt. Det enda kruxet är väl att det är just modebloggare (som iofs numera jobbar i branschen, men ändå) som recenserar och det skulle behövas tyngre röster också för att modekritik ska bli mer etablerat i Sverige.

Vem blir den första att anlita Susanne Ljung, Salka Hallström-Bornold, Daniel Björk, Göran Sundberg, Susanna Strömquist, Maria Ben Saad eller någon annan av Sveriges relativt få men skickliga modejournalister att faktiskt recensera alla visningar på allvar? Och om de får frågan – vill de? Det kan ju faktiskt straffa sig att göra som man vill.